Om jag tillfrågas, som en rent intellektuell fråga, varför jag tror på kristendomen, kan jag vara svara: "Av samma skäl som en intelligent agnostiker inte tror på kristendomen." Jag tror på den helt rationellt utifrån bevis. Men beviset i mitt fall, som i fallet med den intelligente agnostikern, ligger inte riktigt i den eller den påstådda demonstrationen - det utgörs av en enorm ackumulering av små men samstämmiga fakta.
Sekularisten ska inte klandras för att hans invändningar mot kristendomen är blandade och t o m osammanhängande; det är precis sådana osammanhängande bevis som övertygar sinnet. Jag menar att en människa mycket väl kan bli mindre övertygad av en filosofi från fyra böcker, än från en bok, ett slag, ett landskap och en gammal vän. Själva det faktum att tingen är av olika slag ökar vikten av det faktum att de alla pekar mot en enda slutsats.
Nåväl, icke-kristendomen hos varje genomsnittlig utbildad människa idag är nästan alltid, för att göra henne rättvisa, sammansatt av dessa lösa men levande erfarenheter. Jag kan bara säg att mina bevis för kristendomen är av samma levande men varierade slag som hennes bevis mot den. För när jag tittar på dessa varierade anti-kristna sanningar, upptäcker jag helt enkelt att ingen av dem är sann.
No comments:
Post a Comment