Det första svaret är att helt enkelt säga att jag är rationalist. Jag tycker om att ha intellektuella skäl för mina intuitioner. Om jag behandlar en människa som en fallen varelse är det en intellektuell bekvämlighet för mej att tro att hon föll, och jag finner, av något märkligt psykologiskt skäl, att jag kan hantera en människas utövning av sin fria vilja bättre om jag tror att hon har den.
Men i detta fall är jag ännu mer definitivt rationalist. Jag ämnar inte göra denna bok till en om vanlig kristen apologetik; jag skulle när som helst gladeligen möta kristendomens fiender på denna mer tydliga arena. Här ger jag bara en redogörelse för min egen tillväxt i andlig övertygelse. Men jag kan göra en paus för att anmärka att ju mer jag såg av de rent abstrakta argumenten mot kristen kosmologi, desto mindre värda ansåg jag dem vara. Jag menar att när jag funnit inkarnationens moraliska atmosfär vara allmän sans och balans, såg jag på de etablerade intellektuella argumenten mot inkarnationen och fann dem vara allmänt sanslösa. Ifall diskussionen skulle anses lida av bristen på vanlig apologetik, ska jag här mycket kort summera mina egna argument och slutsatser vad angår den rent objektiva eller vetenskapliga sanningen i detta fall.
No comments:
Post a Comment