Och nu kommer vi till den avgörande frågan som verkligen sammanfattar hela saken. En förnuftig agnostiker kan, om han händelsevis håller med mej så här långt, helt välmotiverat vända sej om och säga:
"Du har funnit en praktiskt filosofi i läran om syndafallet, mycket bra. Du har funnit en sida av demokratin som nu negligeras till stor fara för oss alla, vist framställd i läran om arvsynden, okej. Du har funnit en sanning i läran om helvetet, jag gratulerar dej. Du är övertygad om att de som dyrkar en personlig Gud blickar utåt och är framstegsvänliga, jag gratulerar dem. Men även om vi antar att dessa doktriner inbegriper dessa sanningar, varför kan vi inte behålla sanningarna och lämna doktrinerna? Om vi förutsätter att hela det moderna samhället litar på de rika alltför mycket eftersom det inte tar mänsklig svaghet med i beräkningen, om vi förutsätter att ortodoxa tidsåldrar haft en stor fördel på grund av att de (som trodde på syndafallet) tog hänsyn till mänsklig svaghet, varför kan du inte helt enkelt ta mänsklig svaghet med i beräkningen utan att tro på syndafallet? Om du har upptäckt att iden om förtappelsen representerar en hälsosam idé om fara, varför kan du inte helt enkelt behålla den idén och lämna idén om förtappelse bakom dej? Om du klart kan se kärnan av sunt förnuft i den kristna ortodoxins nöt, varför kan du inte helt enkelt behålla kärnan och lämna skalet? Varför kan du inte (för att nu använda den floskulösa frasen i den tidning jag som högutbildad agnostiker skäms lite för att läsa) helt enkelt behålla det som är bra i kristendomen, det du kan definiera som värdefullt, det du kan begripa, och lämna resten, alla de absoluta dogmerna som till sin natur är obegripliga?"
Detta är den verkliga frågan, detta är den sista frågan - och det är mej ett sant nöje att försöka besvara den.
No comments:
Post a Comment