Detta är därför, sammanfattningsvis, mitt skäl för att acceptera religionen och inte bara de spridda och sekulära sanningarna tagna från religionen. Jag gör det eftersom saken inte bara berättat den eller den sanningen, utan uppenbarat sej själv som en sanningssägande sak. Alla andra filosofier säger de saker som helt enkelt verkar vara sanna; endast denna filosofi har åter och åter igen sagt det som inte verkar vara sant, men som är sant. Ensam bland alla trosbekännelser är den övertygande där den inte är attraktiv; den visar sej ha rätt, liksom min far i trädgården.
Teosofer kommer t ex att predika en uppenbart attraktiv ide som t ex reinkarnation; men om vi väntar på dess logiska resultat, är det andlig högdragenhet och kastsystemets grymhet. För om en människa är tiggare för sina egna prenatala synders skull, kommer folk tendera att förakta tiggaren. Men kristendomen predikar en uppenbart oattraktiv ide, som t ex arvsynden, men när vi väntar in dess resultat är de medlidande och broderskap, och rent dundrande skratt och omsorg, för bara med arvsynden kan vi på en gång förbarma oss över tiggaren och skratta åt kungen. Vetenskapsmän erbjuder oss hälsa, en uppenbar fördel; det är bara efteråt vi upptäcker att de med hälsa menar kroppsligt slaveri och andlig leda. Ortodoxi får oss att hoppa till vid helvetets plötsligt uppdykande rand, det är först efteråt vi inser att hoppandet var en atletisk övning som var mycket fördelaktig för vår hälsa. Det är först efteråt vi inser att denna risk är roten till all dramatik - och all romantik.
No comments:
Post a Comment