IX. Auktoriteten och äventyraren (20)

Som en slutledning med hjälp av sunt förnuft, lik dem vi kommer fram till vad gäller könet eller midnattstimmen (väl vetande att många detaljer genom sin egen natur måste förbli dolda), drar jag slutsatsen att mirakler händer. Jag tvingas göra det genom en konspiration av fakta: det faktum att de människor som möter älvor eller änglar inte är mystiker eller morbida drömmare, utan fiskare, bönder och alla möjliga människor som på en gång är grova och försiktiga, det faktum att vi alla känner människor som vittnar om spiritualistiska händelser utan att vara spiritualister, det faktum att vetenskapen själv erkänner sådana saker mer och mer för varje dag. Vetenskapen kommer t o m att erkänna Himmelsfärden om du kallar den Levitationen, och kommer högst sannolikt även att erkänna Uppståndelsen när den har tänkt ut ett annat ord för den, jag föreslår Regalvanisationen.

Men starkast av allt är dilemmat som nämnts här ovan, att dessa övernaturliga ting aldrig förnekas annat än på grundval av antingen anti-demokrati eller materialistisk dogmatism, jag skulle kunna kalla det materialistisk mysticism. Skeptikern intar alltid en av två positioner: antingen behöver en vanlig människa inte bli trodd eller också får en extraordinär händelse inte bli trodd. För jag hoppas att vi kan avvisa det argument mot underverk som består i det rena återgivandet av bedrägerier, av bluffmedier eller fejkade mirakler. Det är ju inte ett argument alls, gott eller dåligt. Ett falskt spöke motbevisar spökens existens exakt lika mycket som en förfalskad sedel motbevisar Bank of England - om något bevisar den snarare dess existens.