I denna andra treenighet av invändningar la jag till ett gagnlöst exempel taget från dem som upplever sådana folk som det irländska vara försvagade eller stagnerade genom vidskepelse. Jag la till detta exempel bara för att detta är ett egendomligt fall av ett faktapåstående som visar sej vara ett lögnaktigt påstående. Det sägs hela tiden om irländarna att de är opraktiska. Men om vi för ett ögonblick avstår från att se på vad som sägs om dem och istället ser på vad som görs av dem, ska vi se att irländarna inte bara är praktiska utan rent smärtsamt framgångsrika. Deras lands fattigdom och deras ringa antal är helt enkelt de förhållanden under vilka de ombads verka - men ingen annan grupp i det brittiska imperiet har gjort så mycket under sådana förhållanden. Nationalisterna var den enda minoritet som någonsin lyckades vrida hela brittiska parlamentet rejält ur sina gängor. De irländska bönderna är de enda fattiga människor på de brittiska öarna som tvingat sina herrar att dela med sej. Dessa människor som vi kallar präststyrda är de enda britter som aldrig kommer att bli styrda av patroner.
Och när jag kom att se på den verkliga irländska karaktären, var detsamma fallet. Irländare är bäst på de speciellt svåra yrkena: järnhanteringen, juridiken och militären. I alla dessa fall kom jag därför tillbaka till samma slutsats: skeptikern gjorde alldeles rätt i att hålla sej till fakta, han hade bara inte undersökt fakta. Skeptikern är alltför godtrogen: han tror på tidningarna och t o m uppslagsböckerna. Återigen lämnade mej de tre frågorna med tre mycket motsägelsefulla frågor. Genomsnittsskeptikern ville veta hur jag förklarade mjäkigheten i evangeliet, trosbekännelsens sammanhang med det medeltida mörkret - samt den politiska opraktiskheten hos keltiska kristna. Men jag ville fråga, och fråga med ett allvar som växte till iver: "vilken är den ojämförliga energi som först visar sig i en som vandrar på denna jord som en levande domedag, den energi som kan dö med en döende civilisation och ändå tvinga den till uppståndelse från de döda; den energi som allra sist kan antända en bankrutt bondeklass med en så orubblig tro på rättvisa att de får vad de vill ha, medan andra går tomhänta bort, så att den mest hjälplösa ön i hela imperiet faktiskt kan hjälpa sej själv?"
No comments:
Post a Comment