Kort sagt: jag hade som vanligt långsamt förklarat behovet av en jämlikhetslag i Utopia - och som vanligt fann jag att kristendomen varit där före mej. Mitt Utopias hela historia uppvisar samma roande besvikelser. Jag sprang alltid ut från mitt arkitektkontor med planer för ett nytt litet torn bara för att finna det stå där i solen, skinande och tusen år gammalt.
För mej har Gud i den forntida, och delvis i den moderna, bemärkelsen besvarat bönen: "Skydda oss, Herre, i allt vi gör." Utan fåfänga tror jag verkligen att det fanns ett moment i vilket jag kunde ha uppfunnit äktenskapslöftet (som institution) bara utifrån mitt eget huvud, men jag upptäckte med en suck att det redan blivit uppfunnet.
Men eftersom det skulle bli en alltför utdragen historia att, faktum för faktum och tum för tum, visa hur min egen uppfattning av Utopia bara förverkligades i det Nya Jerusalem, ska jag ta detta enda fall som gäller äktenskapet som indicium på den konvergerande tendensen, ja, jag skulle kunna säga den konvergerande kraschen av allt annat.
No comments:
Post a Comment