Jag har talat om hur ortodoxin kommer in som ett svärd; men här erkänner jag att den kom in som en stridsyxa. För kristendomen är verkligen (när jag kommer att tänka på den) det enda ting som finns kvar som har någon verklig rätt att ifrågasätta de väluppfostrades eller välföddas makt.
Jag har ofta nog lyssnat till socialister, eller t o m demokrater, som säger att de fattigas fysiska tillstånd med nödvändighet gör dem mentalt och moraliskt underlägsna. Jag har lyssnat till vetenskapsmän (och det finns fortfarande vetenskapsmän som inte motsätter sig demokrati) som säger att om vi ger de fattiga hälsosammare förhållanden, så kommer ondska och brott att försvinna. Jag har lyssnat till dem med fruktansvärd uppmärksamhet, med otäck fascination. För det var som att se en man energiskt såga av från trädet den gren han själv satt på.
Om dessa lyckliga demokrater kunde leda sin tes i bevis, skulle den slå ihjäl demokratin. Om de fattiga är så ytterst demoraliserande, kan det varar praktiskt att uppfostra dem - eller inte. Men det är helt säkert fullständigt praktiskt att ta ifrån dem alla medborgerliga rättigheter. Om mannen med ett dåligt sovrum inte kan avge en bra röst, så är den första och snabbaste slutsatsen att han inte ska få avge någon röst.
Den härskande klassen kan inte utan skäl säga: "Det kommer kanske att ta oss en del tid att reparera hans sovrum. Men om han är det odjur ni säger att han är, kommer det att ta honom väldigt lite tid att förstöra vårt land. Därför ska vi ta till oss er varning och inte ens ge honom chansen."
No comments:
Post a Comment