Om du vill behandla en tiger förnuftigt, måste du gå tillbaka till Edens lustgård. Ty den envisa påminnelsen fortsatte återkomma: endast det övernaturliga har intagit ett fönuftigt perspektiv på Naturen. Essensen hos all panteism, evolutionism och modern kosmisk religion ligger verkligen i detta påstående: att Naturen är vår mor. Olyckligtvis kommer du, om du ser Naturen som en mor, att upptäcka att hon är en styvmor.
Kristendomens huvudpoäng var denna: att Naturen inte är vår mor. Naturen är vår syster. Vi kan vara stolta över hennes skönhet eftersom vi har samme far, men hon har ingen auktoritet över oss. Vi måste beundra men inte imitera. Detta ger en märklig anstrykning av lätthet i den typiskt kristna glädjen över denna jord, en lätthet som nästan är lättsinne.
Naturen var en allvarlig moder för dem som dyrkade Isis och Cybele. Naturen var en allvarlig moder för Wordsworth eller för Emerson. Men Naturen är inte allvarlig för Frans av Assisi eller för George Herbert. För S:t Franciskus är Naturen en syster, ja, t o m en lillasyster: en liten, dansande syster att skratta åt lika väl som att älska.
No comments:
Post a Comment