VII. Den ändlösa revolutionen (18)

Om distinktionen inte är uppenbar, ska jag ge ett vanligt exempel. Vi hör hela tiden en särskild kosmisk bekännelse från de moderna humanitarianerna - jag använder ordet humanitarian i dess vanliga mening, som betyder en som stödjer alla skapade varelsers krav mot mänsklighetens. De hävdar att vi genom tidsåldrarna blivit mer och mer humana, d v s att den ena efter den andra, grupper eller sektioner av varelser, slavar, barn, kvinnor, kor, eller vad allt kan det inte handla om, gradvis har blivit erkända barmhärtighet eller rättvisa.

De säger att vi en gång i tiden ansåg det rätt att äta människor (vilket vi inte gjorde!), men här är jag inte ute efter deras historieskrivning, som är ytterst ohistorisk. Faktum är att antropofagi säkerligen är något dekadent, inte något primitivt. Det är mycket troligare att moderna människor börjar äta mänskligt kött av ren tillgjordhet, än att primitiva människor någonsin gjorde det av okunnighet.

Här följer jag bara konturerna av deras argument, som består i att hävda att människan steg för steg blivit allt mildare, först mot andra medborgare, sedan mot slavar,  sedan mot djur, och sedan (antagligen) mot växter. Jag tycker att det är fel att sitta på en människa. Snart kommer jag att tycka att det är fel att sitta på en häst. Och slutligen (antar jag) ska jag tycka att det är fel att sitta på en stol. Detta är argumentets riktning.

Och om detta argument kan sägas att det är möjligt att tala om det i termer av utveckling eller oundvikliga framsteg. En ständig tendens att vidröra färre och färre ting kan, känner man, vara en rent djurisk, omedveten tendens, som hos en art som producerar färre och färre barn. Denna drift kan vara verkligt evolutionär, eftersom den är så dum. Darwinismen kan användas för att stödja två galna moraler, men den kan inte användas som stöd för en enda förnuftig. Släktskapen och konkurrensen mellan alla levande varelser kan användas som skäl för att vara vansinnigt grym eller vansinnigt sentimental; men inte för en hälsosam kärlek till djur. På evolutionär basis kan du vara inhuman, eller du kan vara absurt human; men du kan inte vara mänsklig.

Att du och en tiger är ett kan vara ett skäl för att vara snäll mot tigern. Eller också kan det vara ett skäl för att vara lika grym som tigern. En väg att gå är att träna tigern i att härma dig själv; men det går snabbare att imitera tigern. Men i ingendera fallet lär dej evolutionen hur du ska behandla en tiger förnuftigt, d v s beundra hans ränder men undvika hans klor.