Därför kastar sekularisternas dubbla anklagelser, fastän ingenting utom mörker och kaos på dem själva, verkligt ljus över tron. Det är sant att den historiska kyrkan på en gång betonat celibatet och familjen, på en gång (om man kan säga så) varit våldsamt för att ha barn och våldsamt för att inte ha barn. Den har hållit detta sida vid sida som två starka färger, rött och vitt, likt S:t Georges rödvita vapensköld. Den har alltid haft ett hälsosamt hat mot rosa. Den hatar den kombination av två färger som är filosofernas svaga ändamålsenlighet. Den hatar utvecklingen av svart till vitt som är liktydigt med smutsgrått. Faktiskt kan hela kyrkans teori om jungfrudom symboliseras i påståendet att vitt är en färg, inte bara frånvaron av färg.
Allt jag hävdar här kan uttryckas genom att säga att kristendomen i de flesta av dessa fall försökte hålla två färger samexisterande men rena. Den är inte en blandning som rödbrunt eller purpurrött, den är snarare som sidentyg, för den har alltid räta vinklar och finns i korsets mönster.
No comments:
Post a Comment