Jag har ställt upp en triad av sådana vanliga anti-kristna argument; om detta tycks vara en alltför trång bas ska jag ögonblickligen ge er en annan. Det här är den sorts tankar som i kombination ger intrycket att kristendomen är något svagt och sjukligt. För det första t ex att Jesus var en snäll varelse, fåraktig och ovärldslig, en rent ineffektiv appell till världen, för det andra att kristendomen växte fram och blomstrade i okunnighetens mörka tider, och att Kyrkan skulle dra oss tillbaka till dem; för det tredje att människor som fortfarande är starkt religiösa eller (om du vill) vidskepliga, sådana människor som irländarna, är svaga, opraktiska och efter sin tid.
Jag nämner bara dessa ideer för att bekräfta samma sak: att när jag betraktade dem fördomsfritt fann jag, inte att slutsatserna var ofilosofiska utan helt enkelt att fakta inte var fakta. Istället för att titta på böcker och bilder om Nya testamentet tittade jag på Nya testamentet. Där fann jag en redogörelse som inte det minsta handlade om en person med mittbena eller sina händer hoplagda i vädjan, utan om en extraordinär varelse med dundrande läppar och handlingar av hemsk beslutsamhet, som kastade bord omkring sej, drev ut djävlar, rörde sej med vindens vilda hemlighetsfullhet från isoleringen i bergen till en slags förfärlig demagogi, en varelse som ofta agerade som en vred gud - och alltid som en gud.
No comments:
Post a Comment