Om vi tar vilken annan doktrin som helst som har kallats gammalmodig ska vi finna att detsamma är fallet. Detsamma är t ex fallet med den djupa frågan om Treenigheten.
Unitarierna (en sekt som aldrig ska nämnas utan viss respekt för sin distingerade intellektuella dignitet och höga intellektuella heder) är ofta reformatorer genom den händelse som kastar så många små sekter in i en sådan attityd. Men det finns inte det minsta liberalt eller reformliknande i deras utbyte av treenigheten mot rå monoteism.
Den komplexe Guden i den athanasianska trosbekännelsen kan vara en utmaning för intellektet, men det är mycket mindre troligt att han åstadkommer mysteriet och grymheten hos en sultan än att Omars eller Muhammeds ensamme Gud gör det. Den Gud som enbart är en ren fruktansvärd enhet är inte bara en kung utan en österländsk kung.
Hjärtat i humaniteten, särskilt i europeisk humanitet, är förvisso mycket mer tillfredsställd av de märkliga tecken och symboler som samlas runt den trinitariska iden, bilden av en rådsförsamling där barmhärtigheten pläderar lika väl som rättvisan, uppfattningen av en slags frihet och variation som existerar även i världens innersta kammare.
No comments:
Post a Comment