VII. Den ändlösa revolutionen (24)

På samma sätt blev den radikale fabrikören under engelskt 1800-tal helt och hållet betrodd som folkets sanne tribun, tills vi plötsligt hörde socialisternas vrål om att han var en tyrann som åt människor som bröd. Och på samma sätt har vi nästan till det senaste ögonblicket litat på tidningarna som organ för den allmänna opinionen. Alldeles nyss har några av oss insett (inte sakta utan med ett ryck) att de helt uppenbart inte är något sådant. De är, genom själva sakens natur, några få rika människors hobby. Vi har inget behov av att revolutera mot det antika; vi måste revoltera mot det moderna. Det är de nya härskarna, kapitalisten eller redaktören, som verkligen håller den moderna världen uppe.

Det är ingen risk att en modern kung kommer att försöka välta konstitutionen överända, det är mera troligt att han kommer att ignorera konstitutionen och arbeta bakom dess rygg. Han kommer inte att dra någon fördel av sin kungliga makt; det är mer troligt att han kommer att dra fördel av sin kungliga maktlöshet, av det faktum att han är fri från kritik och publicitet. För kungen är vår tids meste privatperson. Det kommer inte att bli nödvändigt för någon att kämpa mot något förslag om censur av pressen. Det behövs ingen censur av pressen. Det är pressen som censurerar.