Hedendomen hävdade att dygden låg i en balans, kristendomen att den låg i en konflikt: kollisionen av två till synes motsatta passioner. Naturligtvis var de i verkligheten inte oförenliga, men de var sådana att det var svårt att ha dem samtidigt. Låt oss för en stund följa ledtråden om martyren och självmördaren och diskutera begreppet mod. Ingen kvalitet har någonsin förvirrat hjärnorna och trasslat till definitionerna för de rent rationella filosoferna lika mycket. Mod är nästan en "contradiction in terms": det innebär en stark önskan att leva som tar formen av en beredskap att dö.
"Den som förlorar sitt liv ska vinna det" är inte ett stycke mysticism för helgon och hjältar. Det är ett stycke vardagsvisdom för seglare och bergsbestigare. Det skulle kunna tryckas i en bok om alpinism eller exercis. Denna paradox är modets hela princip; även vad gäller helt världsligt eller helt fysiskt mod. En man isolerad av havet kan rädda sitt liv om han riskerar det på bråddjupet. Han kan bara undvika döden genom att kontinuerligt röra sej en tumsbredd från den. En soldat omringad av fiender måste, om han ska slå sej ut, kombinera en stark önskan att leva med en märklig vårdslöshet i fråga om att dö. Han får inte bara klänga sej fast vid livet, för då kommer han att bli en fegis och misslyckas med att komma undan. Han får inte bara vänta in döden, för då blir han en självmördare och kommer inte undan. Han måste söka sitt liv i en anda av våldsam likgiltighet för det; han måste önska sej livet likt vatten och ändå dricka döden likt vin.
Ingen filosof har, antar jag, någonsin uttryckt denna romantiska gåta med passande stringens, och förvisso har jag inte gjort det. Men kristendomen har gjort mer än så: den har markerat dess gränser genom de fruktansvärda gravarna för självmördaren och hjälten, genom att visa skillnaden mellan den som dör för levandets skull och den som dör för döendets skull. Och den har sedan dess hållit upp baneret med ridderlighetens mysterium över de europeiska lansarna: det kristna modet, som är ett förakt för döden, inte det kinesiska modet, som är ett förakt för livet.
No comments:
Post a Comment