V. Världens fana (1)

När jag var pojke fanns det två besynnerliga människor som sprang omkring och som kallades Optimisten och Pessimisten. Jag använde de orden hela tiden själv, men jag erkänner glatt att jag aldrig hade någon särskild ide om vad de betydde. Det enda som kan anses uppenbart var att de inte kunde betyda vad de uttryckte, för den vanliga verbala förklaringen var att Optimisten ansåg denna värld vara så bra den kunde vara, medan Pessimisten ansåg att den var så dålig den kunde vara. Eftersom båda dessa påståenden uppenbarligen var strunt, var man tvungen att söka efter andra förklaringar. En Optimist kunde inte betyda en människa som tyckte att allt var rätt och inget fel. För det är meningslöst; det är som att kalla allting höger och ingenting vänster. 

På det hela taget kom jag till slutsatsen att Optimisten tyckte att allt var bra förutom Pessimisten, och att Pessimisten tyckte att allt var dåligt förutom han själv. Det vore orättvist att helt från listan utesluta den mysteriösa men suggestiva definition som det sagts att en liten flicka gav: En Optimist är en människa som tittar dej i ögonen och en Pessimist är en person som tittar på dina fötter." Jag är inte säker på att inte detta är den bästa definitionen av alla. Det finns t o m någon sorts allegorisk sanning i den. För det kan kanske finnas en givande distinktion mellan den tristare tänkare som bara tänker på vår kontakt med jorden från en stund till en annan, och den lyckligare tänkare som snarare begrundar vår primära förmåga till visioner och vägval.