Det var omöjligt att hindra tanken att flyga genom mitt huvud, att hon och hennes tro kanske hade någon hemlig moralisk enhetlighet och energi som sedan gått förlorad. Och med den tanken följde en ännu större, och även hennes Herres kolossala gestalt korsade mina tankars teaterscen. Samma moderna svårighet, som fördunklade Anatole France´ redogörelse fördunklade också Ernest Renans. Även Renan skiljde mellan sin hjältes barmhärtighet och sin hjältes stridslystnad. Renan beskriver t.o.m. Jesus´ rättfärdiga vrede i Jerusalem som ett rent nervöst sammanbrott efter Galiléens idylliska förväntningar. Som om det vore någon motsättning mellan att älska mänskligheten och hata omänskligheten!
Altruister fördömer med tunna, svaga röster Kristus som egoist. Egoister fördömer, med ännu tunnare och svagare röster, Kristus som altruist. I nutida atmosfär är sådana sofismer begripliga nog. Kärleken till en hjälte är förfärligare än hatet mot en tyrann. Hatet mot en hjälte är mer generöst än kärleken till en filantrop. Det finns en väldig och heroisk friskhet som de moderna tänkarna bara kan samla fragmenten av. Det finns en jätte av vilken vi bara ser de avhuggna armarna och benen vandra omkring. De har slitit Kristi själ i löjliga remsor, märkta egoism och altruism, och de är lika förbryllade över hans vanvettiga storslagenhet som över hans vanvettiga ödmjukhet. De har delat hans kläder mellan sej och kastat lott om hans livklädnad, men den var osömmad, vävd i ett stycke uppifrån och ända ner.
No comments:
Post a Comment