IX. Auktoriteten och äventyraren (9)

En förklaring täcker i vilket fall som helst alla tre frågorna: teorin att den naturliga ordningen två gånger har störts av någon explosion eller uppenbarelse som människor nu kallar "psykisk". En gång kom Himmelen till gjorden med en makt eller sigill som kallades Guds avbild, varigenom människan tog makten över Naturen; och en annan gång (när i imperium efter imperium människan hade befunnits bristfällig) kom Himmelen för att frälsa mänskligheten i den fruktansvärda skepnaden av en människa. Detta skulle förklara varför den stora mängden människor alltid ser bakåt, och varför det enda hörn där de i någon mening ser framåt är den lilla kontinent där Kristus har sin Kyrka.

Jag vet att det kommer att sägas att Japan har blivit framstegsvänligt. Men hur kan detta vara ett svar när vi t o m genom att säga "Japan har blivit progressivt" bara menar att "Japan har blivit europeiskt?" Men jag vill här inte så mycket insistera på min egen förklaring som insistera på min ursprungliga anmärkning. Jag låter mej likt den vanliga icke-troende människan på gatan ledas av tre eller fyra udda fakta som alla pekar mot någonting; det är bara det att när jag begrundar fakta upptäcker jag alltid att de pekar mot något annat.

IX. Auktoriteten och äventyraren (8)

Och om vi tog det tredje slumpvis valda exemplet skulle det vara samma sak: synen att prästerna förmörkade och förbittrade världen. Jag ser på världen och upptäcker helt enkelt att de inte gjorde det. De länder i Europa som fortfarande påverkas av präster, är exakt just de länder där det fortfarande finns sång och dans och färgglada dräkter och konst under öppen himmel.

Katolsk lära och disciplin kan vara staketen, men de är staketen runt en lekpark. Kristendomen är den ena ram som har bevarat hedendomens nöjen. Vi kan föreställa oss några barn som leker på den platta, gräsbevuxna ytan på någon hög ö i havet. Så länge det fanns ett staket runt klippans kant kunde de kasta sej själva in i varje intensiv lek och göra platsen till den bullrigaste av barnkammare. Men staketen bröts ner, och utlämnade dem åt stupets nakna fara. De föll inte över kanten - men när deras vänner återvände till dem var alla sammankrupna av skräck i mitten av ön, och deras sång hade tystnat.