Två gånger hade alltså kristendomen kommit med exakt det svar jag hade efterlyst. Jag hade sagt: "Idealet måste vara fixerat", och Kyrkan hade svarat: "Mitt är bokstavligen fixerat, för det existerade före allt annat". Jag hade för det andra sagt: "Det måste vara konstärligt komponerat, som en tavla", och Kyrkan svarade: "Mitt är alldeles bokstavligen en tavla, för jag vet vem som målade den." Sedan fortsatte jag till den tredje sak, som i mina ögon behövdes för ett Utopia eller ett mål för framsteget. Och av alla tre är den utan jämförelse svårast att uttrycka. Kanske kan den uttryckas så här: att vi behöver vaksamhet även i Utopia, om vi inte ska falla från Utopia som vi föll från Eden.
Vi har anmärkt att ett skäl som framförs för att vara "progressiv" är att saker och ting helt naturligt tenderar att bli bättre. Men det enda skälet för att vara progressiv är att saker och ting helt naturligt tenderar att bli sämre. Tingens förgänglighet är inte bara det bästa argumentet för att vara progressiv; det är också det enda argumentet mot att vara konservativ. Den konservativa teorin skulle verkligen vara helt allomfattande och omöjligt att bemöta om det inte vore för detta enda faktum. All konservatism baseras på iden att om du lämnar saker och ting i fred, lämnar du dem som de är. Men det gör du inte. Om du lämnar något i fred lämnar du det till en flod av förändring. Om du lämnar en vit stolpe i fred kommer den snart att bli en svart stolpe. Om du verkligen vill ha den vit måste du alltid måla den på nytt; d v s du måste alltid hålla på med en revolution. Kort sagt: om du vill ha den gamla vita stolpen måste du ha en ny vit stolpe.
No comments:
Post a Comment