V. Världens fana (9)

Alltså kommer bara de vars patriotism beror på historien tillåta sin patriotism att falsifiera historien. En person som älskar England för att England är engelskt kommer inte att bry sej om hur hon uppkom. Men en person som älskar England för att England är anglosaxiskt kan gå emot alla fakta för sin uppfattnings skull. Han kan likt Carlyle och Freeman landa i påståendet att den normandiska erövringen var en saxisk erövring. Han kan sluta i rent oförnuft - eftersom han har ett förnuft.

En person som älskar Frankrike för att Frankrike är en militärmakt kommer att vårda 1870 års armé. Men en person som älskar Frankrike för att Frankrike är Frankrike kommer att förbättra 1870 års armé. Detta är exakt vad fransmännen har gjort, och Frankrike är ett bra exempel på den arbetande paradoxen. Ingen annanstans är patriotismen mer rent abstrakt och godtycklig, och ingen annanstans är reformerna mer drastiska och genomgående. Ju mer transcendent din patriotism är, desto mer praktisk är din politik.

V. Världens fana (8)

Vi säger att det måste finnas en primär lojalitet mot livet. Den enda frågan är: ska det vara en naturlig eller en övernaturlig lojalitet? Eller om du så vill: ska det vara en förnuftig eller en oförnuftig lojalitet? Nåväl, det extraordinära i saken är att den dåliga optimismen (rentvättandet, det svaga försvaret av allting), kommer in med den förnuftiga optimismen. Förnuftig optimism leder till stagnation: det är den oförnuftiga optimismen som leder till reformation.

Låt mej förklara genom att än en gång använda parallellen med patriotism. Den människa som mest troligt förstör den plats han älskar är exakt samma människa som älskar den av något skäl. Den människa som kommer att förbättra platsen är den som älskar den utan skäl. Om en människa älskar något drag hos Pimlico (vilket verkar osannolikt), kan han finna sej själv försvara det draget gentemot Pimlico självt. Men om hon helt enkelt älskar Pimlico i sej självt, kan han riva och härja och skapa om det till det Nya Jerusalem. Jag förnekar inte att den reformen kan vara överdriven, jag säger bara att det är den mystiska patrioten som reformerar.

Ren chauvinistisk tillfredsställelse med sej själv är vanligast bland dem som har något pedantiskt skäl för sin patriotism. De värsta chauvinisterna älskar inte England, utan en teori om England. Om vi älskar England för att det är ett imperium, kan vi överskatta den framgång med vilken vi styr hinduerna. Men om vi älskar England bara för att det är en nation, kan vi möta allt som händer: för det skulle vara en nation även om hinduerna styrde oss. 

V. Världens fana (7)

Det onda hos pessimisten är alltså inte att han agar gudar och människor, men att han inte älskar den han agar - han har inte denna primära och övernaturliga lojalitet mot saker och ting.

Vad är det onda hos den människa som vanligen kallas optimist? Uppenbarligen känns det som att optimisten, som vill försvara denna världs heder, kommer att försvara det oförsvarliga. Han är universums chauvinist, han kommer att säga: "Rätt eller fel - mitt universum!"

Han kommer att vara mindre böjd att reformera saker; mer böjd för ett slags främsta officiellt svar på alla attacker, som lugnar alla med livliga försäkranden. Han vill inte rena världen utan urskulda den. Allt detta (vilket är sant om en viss typ av optimist) leder oss till den enda verkligt intressanta psykologiska poängen, som inte kunde förklaras utan detta.